Folkhälsomyndigheten Din psykiska hälsa

Ätstörningar

En ätstörning innebär att tankarna kretsar kring mat, kropp, vikt och träning, vilket påverkar både det fysiska och det psykiska måendet. De flesta blir friska från sin ätstörning, men det är viktigt att söka vård så tidigt som möjligt.

Vad är en ätstörning?

En ätstörning är ett psykiatriskt tillstånd som innebär att tankar och ångest kring mat, kropp och vikt tar över. Ätstörningen påverkar både den psykiska och den fysiska hälsan, och även umgänge med andra människor påverkas negativt. En person som har en ätstörning kan ha svårt att leva sitt vanliga liv, och vardagen är ofta helt styrd av sjukdomen. Gemensamt för de flesta ätstörningar är en stark rädsla för att gå upp i vikt, och personens självkänsla är starkt påverkad av vikt och kroppsform.

Hur vanligt är ätstörningar?

Det är vanligt att fundera över sin vikt och sitt utseende. Många människor provar också någon gång under livet olika dieter eller metoder för att försöka förändra sin kropp men det är långt ifrån alla som utvecklar en ätstörning.

Drygt 1 procent av alla kvinnor får någon gång i livet en ätstörning, och cirka 0,3 procent av alla män. I Sverige är ätstörningar vanligast bland tjejer i tonåren och bland unga vuxna kvinnor, men sjukdomen kan drabba alla, oberoende av ålder, kön och bakgrund. Ungefär 80 procent av alla med ätstörningar blir helt friska från sin ätstörning, men ibland tar det lång tid.

Tecken på en ätstörning

Sjukdomen syns sällan utanpå, och personer med en ätstörning kan vara underviktiga, överviktiga eller normalviktiga. Det tar ofta tid att förstå att man har fått en ätstörning. Ibland kan det vara lättare för omgivningen att se varningssignalerna, till exempel att personen

  • snabbt går ner eller upp i vikt, eller pendlar fram och tillbaka.
  • ändrar sina matvanor eller är fixerad vid mat. Hen kanske börja utesluta eller undvika vissa livsmedel t ex sötsaker, eller att mat plötsligt börjar försvinna från skafferiet. Personen undviker måltider och säger att hen redan har ätit eller att hen ska äta med någon annan senare.
  • börjar träna väldigt intensivt eller vill vara i rörelse hela tiden.
  • blir mer irriterad och drar sig undan, tappar intresset för aktiviteter som tidigare varit viktiga, såsom fritidsaktiviteter eller att umgås med vänner.

Många isolerar sig socialt för att ingen ska lägga märke till deras ätstörda beteende och ifrågasatta det. 

Läs mer om tecken på ätstörningar (1177.se).

Komplikationer av en ätstörning

Ätstörningar kan leda till allvarliga fysiska komplikationer såsom mag- och tarmbesvär, tandskador, njurskador, störd hjärtrytm, hudproblem, håravfall, trötthet, menstruationsbortfall, impotens, fertilitetsproblem, störd ämnesomsättning, lågt blodtryck, skelettskador och diabetes. En person med en ätstörning kan även ha svårt att koncentrera sig, ha ångest, känna sig nedstämd, bli deprimerad, ha tankar på att skada sig själv eller ha självmordstankar.  Ätstörningen påverkar både den som är drabbad och den som är närstående.

Olika typer av ätstörningar

Ätstörningar är ett samlingsnamn på flera psykiatriska diagnoser som är kopplade till mat, vikt och kroppsuppfattning. Det är vanligt att de olika typerna av ätstörningar övergår i varandra, alltså att sjukdomen och symtomen förändras, vilket gör att diagnosen kan ändras. Gemensamt för de flesta typer av ätstörningar är en stark rädsla för att gå upp i vikt, och personens självkänsla är överdrivet påverkad av vikt och kroppsform.

 Detta är de vanligaste typerna av ätstörning:

  • Hetsätningsstörning innebär att en person hetsäter, alltså äter väldigt mycket mat på kort tid, utan att försöka göra sig av med maten efteråt. Hetsätningen leder ofta till skam- och skuldkänslor.
  • Bulimia nervosa handlar också om att en person hetsäter, men för att inte gå upp i vikt, försöker personen sedan göra sig av med maten genom att till exempel kräkas eller motionera tvångsmässigt.
  • Anorexia nervosa innebär att en person äter så lite att hen svälter sig själv och blir klart underviktig. Trots detta har personen en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjocka. Det är också vanligt att motionera överdrivet eller tvångsmässigt. En del framkallar kräkningar.
  • ARFID är en förkortning av Avodiant/Restrictive Food Intake Disorder, alltså undvikande eller restriktiv ätstörning. Personen som drabbas har svårt att äta, på grund av matens egenskaper eller en rädsla för att bli sjuk, kräkas eller sätta i halsen. ARFID är inte kopplat till vikt- och kroppsfixering, men kan leda till undernäring och viktnedgång, och barn kan sluta växa.
  • Andra specificerade ätstörningar är varianter av anorexi, bulimi eller hetsätningsstörning som inte uppfyller kriterierna för dessa diagnoser.

Vad beror en ätstörning på?

Ofta finns flera orsaker

Det är svårt att peka ut en enskild sak som leder till en ätstörning, ofta beror det på ett samspel av olika faktorer. En ätstörning kan drabba vem som helst, men en del personer har en ökad sårbarhet som gör att de lättare drabbas. Det kan handla om ärftliga faktorer, en negativ självbild, drag av perfektionism och höga prestationskrav, ett starkt kontrollbehov, höga ångestnivåer eller traumatiska upplevelser, eller annan psykiatrisk problematik.  

Ätstörningar kan ibland bero på stress eller att det är jobbigt på något annat sätt i livet. En snabb viktnedgång kan ibland vara en bidragande orsak som utlöser en ätstörning. Skönhetsideal eller kommentarer om kropp och utseende från omgivningen, eller att genomgå en period i livet när kroppen ändrar sig mycket, till exempel puberteten, kan också bidra.

En känsla av kontroll

Många upplever genom ätstörningen en känsla av kontroll. När man har kontroll över ätandet och följer de strikta regler man har satt upp kring vad man får och inte får äta, upplever man att man kan styra sitt liv och vad som händer. Det kan också vara så att man känner att man inte är värd att äta. Genom att kontrollera sitt ätande kan de få ett inre lugn och känna att de duger. Att tappa kontrollen och bryta mot reglerna kan ge skuld- och skamkänslor, det uppstår ett inre kaos och personen med ätstörning känner sig ofta värdelös. I själva verket är det alltså sjukdomen som kontrollerar hur personen känner sig och värderar sig själv − om hen duger eller inte. Detta leder ofta till en tillvaro som är helt styrd av ätstörningen. Det leder även till mer social isolering, då det är lättare att fortsätta med sitt ätstörda beteende i ensamhet där man inte blir ifrågasatt av andra. 

När behöver du söka hjälp?

Det kan vara svårt att förstå om du har eller håller på att utveckla en ätstörning. Men ett tydligt varningstecken är om du ägnar mycket tid åt att tänka på mat och vikt, och du upplever att det begränsar dig i vardagen och hur du lever ditt liv.

Om du tror att du har en ätstörning är det viktigt att söka vård så snart som möjligt, eftersom det kan göra att du snabbare blir frisk. Du kan exempelvis kontakta en ungdomsmottagning, elevhälsan, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), vuxenpsykiatrin eller en vårdcentral. Vart du ska vända dig beror på hur gammal du är och var du bor. Om du ringer till 1177 kan de guida dig till rätt instans på din ort. Du kan också vända dig till Frisk & Fri och prata med någon som har egen erfarenhet av ätstörningar.

Läs mer om ätstörningar och vilket stöd du kan få (1177.se).

Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar (friskfri.se)

Vad kan du som närstående göra?

Det är lätt att känna sig både orolig och maktlös som anhörig eller närstående till någon som drabbats av en ätstörning. Det är jobbigt att se någon må dåligt och dessutom skada sin kropp. Många som har en ätstörning förnekar dessutom att de har något problem, eller blir arga om någon ställer frågor om mat och vikt. Men under ilskan kan det ändå kännas skönt att någon bryr sig. Det kan dock ta tid att komma framåt. Kanske har hen lättare att öppna sig längre fram. Fortsätt att visa omtanke, utan att skuldbelägga eller bli arg. Fråga hur personen mår och hur du kan stötta, och undvik att kommentera hens vikt eller kropp. Det ökar chanserna att frågan leder till ett samtal.

Den som utvecklat en ätstörning behöver professionell hjälp, helst så tidigt som möjligt eftersom det då ofta går snabbare att vända sjukdomsförloppet. Kom ihåg att de flesta som insjuknar i en ätstörning blir friska och att det finns hjälp att få.

Du som närstående har en viktig roll, men du kan också behöva stöd för att må bra och orka vara ett bra stöd. Ibland kan det vara hjälpsamt att få prata med andra anhöriga. Frisk & Fri erbjuder stöd från volontärer som har egen erfarenhet av att leva nära någon med en ätstörning.

Läs mer om att vara närstående till någon som har en ätstörning (1177.se)

Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar (friskfri.se)

 

 

 

 

 

Uppdaterat: 2025-09-04